Vad finns vid horisonten...

New Media Consortium presenterar vad som är på gång inom utbildningssektorn i rapporten Horizon 2011. En intressant rapport om hur vi kommer att se framtiden i skolan.

The New Media Consortium (NMC) är en internationell icke vinstdrivande sammanslutning av utbildningsorganisationer inom forskning och användning av nya medier och ny teknik. Dess hundratals medlemmar utgör en lista över de högst ansedda högskolor och universitet i världen samt av ledande museer, viktiga forskningscentrum, och några av världens mest framsynta företag. I mer än 15 år har konsortiet och dess medlemmar engagerat sig för att utforska och utveckla potentiella tillämpningar av ny teknik för utbildning, forskning och kreativ undersökning. Konsortiets ”Horizon” -rapporter betraktas världen över som den mest aktuella källan till information om nya och framväxande tekniker som finns tillgängliga för utbildning.

MTU den 15 februari 2011

Lyssnar på Lars Eriksson; reasons for love

Mission; change the schools in Sweden...

Lyssna till den här studenten, Nanook Håkansson, blev så inspirerad av förändringarna man gjort i Kalifornien att han skickade ett brev till Arnold Schwartzenegger. Arnold svarade med att ge Nanook ett uppdrag; att förändra skolan i Sverige! Grymt.

Lite dåligt ljud men stå ut för innehållet är bra.

Vad vi kan...

Den digitala revolutionen har nått fram till skolan. Om man inte tar hänsyn till miniräknarens intåg så har skolan varit förskonad från större tekniska inovationer. Det mest dramatiska som hänt är nog att kopiatorn blivit så komplicerad att bara några lärare i varje lärarlag kan fixa till trasslet när maskinen piper och inget papper kommer ut.

Det är illa ställt med den tekniska kunskapen och förståelsen för den tekniska utvecklingen inom skolan idag, skulle jag vilja påstå. Hur har det blivit så? Det är klart att vi som arbetar i skolan inte, generellt sett, är teknikfreak det kan jag hålla med om. Inom andra yrken förekommer det att man måste lära sig nya saker, använda ny teknik eller ny mjukvara, men inte i skolan. Historielektionen är samma nu som när jag gick i skolan på 70-talet. Okej det har tillkommit ett antal viktiga historiska händelser men annars har inte mycket hänt.

Till nu, det formligen väller in enkla smidiga ”quick fix” i nästan alla ämnen, smartboards, läsplattor och avancerade handenheter, men är det räddningen för Sverige och kunskapssamhället?

Jag inte övertygad, jag tror att man börjat i fel ände. Att ösa ny teknik och smarta lösningar över några som inte känner eller förstår att de behöver någon teknisk utrustning blir som att hälla vatten på en gås. Eller som när bilen kom till byn, det är bara ett fåtal som förstår vad det handlar om, de flesta tycker att häst och vagn är fullt tillräckligt. Nu är det väldigt få, om ens någon, som tycker att det går bra att sitta och stirra in i hästens bak när man ska ner till byn och handla. Okej, det tog tid innan alla hade bil, dels för att kostnaden var hög men också för att det var teknik som man inte förstod. Det fick bli moped istället, lite lagom sådär mitt i mellan bil och häst.

Precis som i skolan, kommun efter kommun köper in smartboards bara för att göra något, den är inte så komplicerad häller, den är lagom. Den kan till och med den mest teknikfientlige läraren förstå och känna sig trygg med. Men är det den lösningen vi tror på egentligen?

Jag tror att man måste skapa en förståelse och en insikt i hur tekniken förändrat samhället innan man kastar in mängder med prylar som enligt försäljaren är just det perfekta verktyget för skolan. Jag besökte BETT nu i början på året och där roade jag mig med att lyssna på försäljare, inhyrda lärare och andra experter som på alla sätt försökte övertyga mig om deras produkts förträfflighet och hur mycket mer eleven lär sig med den. Nej, jag tror inte på att göra så, vi måste först övertyga läraren om att ta hjälp i den nya tekniken, i första hand. I andra hand kommer vi som fattar beslut, för det hjälper inte man som rektor bestämmer att skolan ska använda digitala hjälpmedel om inte användaren förstår varför.

Det jag vill föreslå är obligatorisk fortbildning för alla som arbetar i skolan. Hur kan vi acceptera att man inte har som krav i skolan att personalen måste uppdatera sina kunskaper regelbundet? Jag är övertygad om att det är därför skolan är så hopplöst efter i teknikutvecklingen, det finns inget reellt system för att skapa en modern, uppdaterad skola i landet idag. All förändring som sker idag kommer tillstånd tack vare påtryckningar av olika sammanslutningar av entusiaster, några företag samt enskilda personers övertygelse.
Det är dags för ett nytt kunskapslyft, denna gång för oss inom skolan. Det ständiga lärandet vi pratar om, hur är det med det egentligen? Det är klart att skolan kommer att förändras men det kommer att ta mycket längre tid än vad det behöver om vi inte angriper problemet från rätt håll. Precis som att alla idag har bil (även om många har hobby häst idag) så var det inte förrän på 60-talet som det blev så. Det tog ungefär 40 år innan den tekniken blev hos var man. För att vinna tid behöver vi utbilda och skapa förståelse för betydelsen av den nya tekniken i skolan.

Som man i skolan brukar säga, med kunskap kommer man långt, och det är sant men verklig kunskap får man först när man har en förståelse, heller hur?

Det är tur för oss i skolan att Apple och Tänk Om påbörjat denna utbildningsinsats, all heder till er. Ert nästa uppdrag borde kanske bli att föra debatten utanför de redan frälsta, att få den på var mans läppar. Mer positivt, som alla hjärtans dag eller tulpanens dag. Kanske dags för skoldagen? En landsomfattande dag med upplysning för de inom och utom skolan, vi har ju barnens dag, våffeldagen, Gustav Adolfsdagen och farsdag, så varför inte?

MTU den 8 februari 2011

Bosse lyssnar just nu på A Camp; stronger than Jesus

Learning to learn...

Måste få visa ett bra Youtube klipp där en gymnasielärare från Kanada berättar om hur hon förändrat sin undervisning. Lyssna på vad eleverna säger men också på vad Shelly säger i slutet.

Har varit på BETT och på alla Apple föreläsningarna i London nu under vecka 2. Trots min förkylning har jag mycket att att berätta och hur vi kan gå vidare efter detta. Ska så snart jag är ifatt vardagen skriva lite om det hoppas jag.

MTU den 2011-01-19

Bosse lyssnar just nu på The Cornershop; Brimfull of Asha

Del(läs)årsrapport från en 1-1 skola...

Nu är den till ända, den första terminen. En termin där vi börjat tänka nytt, modernare, att omdefiniera systemet, att ge begreppet ”skola” en ny innebörd helt enkelt. Jag säger börjat för när man väl är i omdefinieringsprocessen så känner man att det nog aldrig kommer att ta slut, att man aldrig når vägs ände. Om jag skulle ge mig på en summering av hur det går så här långt måste jag nog börja med att ge en bakgrund till varför vi är där vi är, varför gör vi detta egentligen. För det är både kostsamt och tidskrävande. Så ur den aspekten kan jag förstå de skolor som håller kvar i det gamla, i ”skola modell 1850” trots att vi vet att barnen/ungdomarna inte är av artonhundratalsmodell.

Att det inte står rätt till i skolan har vi känt till i många år och det är ganska länge sedan de första rapporterna kom om att kunskapsnivån i landet sjunker, att vi inte är på topp fast vi inbillar oss det, och fortfarande är det många som inte förstår vad detta kommer att innebära om vi inte gör något. Även om vi har en bra skola i Sverige så seglar land efter land om oss när vi jämförs med övriga länder, nu senast PISA 2009. Det borde varit dags för länge sedan med en ordentlig översyn av vad det är vi gör i skolan, eller inte gör.

Vi är måna om våra elevers bästa på den skola jag arbetar på eftersom vi säger oss ha ”eleven i centrum” (som många andra skolor) vilket gör att vi blir bekymrade när elevernas resultat inte ligger i topp. För vi tror att om eleven valt att gå på ett så litet gymnasium som MTU med ”bara” 100 elever, så borde det finnas ett intresse för de inriktningar som erbjuds hos just vår skola. Så varför är inte resultaten bättre då? Ja, vi kom fram till att vi inte riktigt arbetade på ett sätt som var intressant och stimulerande för eleven, vi var för lika den skolform som de just lämnat när vi istället borde likna den skolform flera ska komma till, förberedas för. Vi har ett Advisory Board med representanter från olika aktörer som på något sätt har med det vi utbildar inom eller inför att göra. När vi tog upp debatten med några av dessa började vi förstå hur traditionell skolan är, den har inte hängt med i samhällets utveckling. När vi kom till den insikten blev det bråttom att göra något.

Vi har sedan länge varit en Apple-skola så det var inte svårt att fatta beslut när Digital Inn ringde och frågade om vi ville vara med i Rektorsakademiens Tänk Om-utbildning/nätverk. Det innebär att några pedagoger är med och resonerar runt den senaste forskningen, tittar på vilka verktyg vi idag har och vad vi kan förvänta oss i framtiden för att sedan sprida och fördjupa diskussionen på MTU. Tänk Om har sin grund i delstaten Maine som då den startade var världens största datorsatsning med Apple datorer och ett nytt sätt att lära. Sveriges Maine heter Falkenbergs kommun.

Med Rektorsakademien, Tänk Om och Apples nätverk kände vi att vi hade vinden i ryggen och då började vi sätta upp ramar för hur det skulle kunna se ut när vi startade läsåret 10/11. Störst förändring gjorde vi för de som började årskurs 1.Dessa elever visste egentligen inte att de sökt en annan typ av utbildning, en som inte var traditionell, för det var vi inte klara med under deras sökperiod. Men det gick över förväntan när vi väl kommit igång, dessa elever är otroliga och helt enastående. De är av den sort som gärna är med om att förändra men det kommer jag till senare.

Vår bärande idé som hjälpte oss i tankearbetet var att eleven ska äga allt; lärande, planering och på vilken kunskapsnivå man vill avsluta studierna. Kort sagt eleven bestämmer NÄR, VAR och HUR. Vår grund är att på gymnasiet ska eleven ha eget ansvar för sina studier och då tolkar vi det som att man äger sitt eget lärande. Och det kan man inte göra fullt ut om man inte får bestämma dessa när, var och hur. Marco Torres* kallar det ”any time any where learning”!

När: när lär jag mig bäst? När passar det mig och min grupp/kompiskrets?

Vår första idé var att inte ha något schema över huvud taget utan låta eleven prioritera bland det som fanns just den dagen. Vi tror att det är bra att ha den förmågan, att kunna prioritera. Men tyvärr det gick inte, och största orsaken var att föräldrarna inte kunde hantera den situationen riktigt. De flesta eleverna förstod vinsten med att styra över tiden själva och därmed kunna välja hur dagen skulle se ut. Men det var för nytt och osäkert och någon trodde till och med att vi ”tjänade” pengar på att göra som vi gjorde. Då blev vi lite ledsna för det var ingen här som fick mindre att göra det kan jag lova, alla gav sitt yttersta hela sommaren 2010 för att detta skulle bli genomförbart. Nu är vi tillbaka och bestämmer över när eleven ska genomföra studierna, årskurs 1 klarar det bättre än år 2 men helt fritt blir det nog inte än.

Var: var lär jag mig bäst? var är jag trygg i mitt lärande?

Vår tanke med friheten är att det faktiskt kan vara så att eleven väljer att vara hemma, hos en kompis eller på någon annan plats under en hel dag. Till exempel för att göra ett projektarbete eller för att intervjua någon person som är viktigt i det arbete som de håller på med. Men också för att det idag är möjligt att man inte rent fysiskt behöver vara i samma lokal som de andra men ändå vara med i det som sker. Vi har använt Skype och Google docs flitigt och det fungerar utmärkt så varför inte? Det är teknik som finns idag. Måste man vara i skolan hela tiden, är det alltid den bästa platsen för lärande? Även om det är där pedagogerna finns så kan de hjälpa de elever som inte just då är på skolan, via en uppkoppling. Allt som behövs är Internet, dator och lite kunskap, valmöjligheten borde i alla fall finnas i en modern skola.

Hur: hur vill jag lära mig? Hur vill jag göra?

Läraren har ett antal större områden som han/hon föreläser runt och sedan bearbetas föreläsningen i olika forum tillsammans med andra elever och pedagoger. Kunskaperna redovisas sedan på ett sätt som är överenskommet.

Allt det här är saker som vi arbetar efter förutom, som jag nämnde tidigare schemat. Nu har vi lagt in positioner som är obligatoriska, föreläsningar och diskussionsforum för att fördjupa elevens förståelse inte bara för det enskilda ämnet utan också för hur det hänger ihop. För inget ämne står för sig själv, man har ingen nytta av att kunna matematik om man inte förstår vad man ska använda det till. Och det vill jag ändra på, vi måste prata om matematik i betydligt högre omfattning än vad vi gör idag. Inte räkna ett enda tal innan vi förstår vad det handlar om, varför det är ett av de viktigaste ämnena i skolan.

Det här gör vi för att eleven ska komma till de högre nivåerna i **Blooms Taxonomi. Den svenska skolan får kritik för att man ger eleven kunskap på den nedre delen av taxonomin (ett klassindelningssystem) det vill säga på Minnas nivån; eleven återger ur minnet fakta, metoder, processer och strukturer i tidigare given (oftast från läraren) form, så kallad faktakunskap.

Men hur går det då?

Skiftande kan jag tycka. Att arbeta på ett omdefinierat sätt gynnar alla elever utom möjligtvis de ”lata” om jag får säga så. De som är mest motsträviga är de som lärt sig hur det gamla systemet fungerar och känner sig nöjda med att de vet hur man skaffar sig MVG utan att anstränga sig för mycket.

De studiestarka eleverna får helt nya kompetenser som lyfter de ännu mer. Flera har märkt att det är i tryggheten i sig själv som kunskapen gror. Att vara säker i sig själv gör att eleven förstår och kan använda sina kunskaper i konkreta situationer och hitta egna vägar inom de olika kunskapsområdena för att göra egna logiska värderingar. Det finns de som just avslutat första terminen som sitter och funderar över de jobberbjudanden de redan fått...

De som har haft det lite svårare tidigare i skolan tycker oftast att de nya möjligheterna stimulerar till att studera. Den här gruppen är för det mesta relativt bra på att hantera tekniken och förstår hur Internet fungerar så många gånger har de ett försprång där. Och med teknikens möjligheter får de mer än en chans att få det som vi arbetar med i skolan att ”fastna”, att finna samband.

Den tredje gruppen; de som inte tycker att detta sätt att arbeta gynnar deras chanser till ett arbete eller att de lättare kan förstå högre studier senare i livet. Jag kan förstå deras besvikelse efter som de lärt sig hur man når den högsta kunskapsnivån , MVG, på ett enkelt sätt genom att repetera det som läraren lärt ut. Men det är min uppfattning att det inte räcker, att förstå varför man ska använda kunskapen i mer än att svara alla rätt på ett prov är ett av skolans viktigaste uppdrag. Vi kommer att göra denna grupp besviken för det räcker inte att bara återge fakta, som läraren (oftast) delat ut. Man får inget arbete genom att vara bra på de svenska vattendragen, även om de är viktiga så tror jag att det är en helt annan typ av kunskap/kompetens som gjort att några i årskurs ett redan fått erbjudande om arbete. Det är dit vi måste komma även om det är jobbigt.

Vad tycker eleverna då?

Vi har gjort det förbjudna, genomfört en enkät bland de som arbetar på detta sätt (se tidigare inlägg). Resultatet då, hur ser det ut?

Årskurs 1 som blev intvingade i något som de inte visste mycket om tycker de om att ha ett schema som inte är statiskt; ”man fastnar inte i samma tråkiga rutiner hela året ut” eller ”det blir tråkigt efter ett tag om man inte varierar lite”. Kan vara något för alla skolor att fundera på.

Årskurs 2 som först arbetade på det traditionella sättet men sedan svängde över till att arbeta mer med eget ansvar; ”det är jobbigt med planering” och ”man får en miljö som liknar riktiga arbeten”.

På frågan om de tycker att det är bra att arbeta med dator i skolan var enigheten nästan total. ”datorer är väldigt smidigt att arbeta med det finns all fakta man vill ha tag på och så blir det mindre bökigt än att släpa omkring på massor böcker” .

Att arbeta enligt den modell vi gör är kul, givande och smidigt, det är bra med ansvar och att kunna studera i sin egen takt. Säger eleverna sammanfattningsvis.

Vad tycker jag?

Ja, den har ni nog redan listat ut. Det finns inte ord för min glädje när jag ser hur självsäkra eleverna är i skolan. Det är en förmån att få se hur långt de kan komma om bara skolan låter de arbeta utan gränser, utan kunskapstak. Vi står inför ett skifte i skolsystemet det är jag helt säker på, vad än Skolministern säger. Vad ska man ha skolan till om man inte lär sig saker som man har nytta av? De svenska vattendragen då? jag är övertygad om att det går fortare för ungdomarna att hitta namnen på dom än vad det gör för mig när jag ska rota runt i mitt minne efter vad som kanske finns där. Och jag kan inte minnas något tillfälle där jag haft nytta av att kunna namnet på dessa. De unga är självsäkra och behärskar tekniken så de kan med lätthet hitta och presentera vattendragen på ett modernt sätt.

Ett underskattat bevis på elevens lärande är den portfolio eleven samlar på sig, den avspeglar utvecklingen hos individen och borde ha en högre status i skolan. Den kanske blir viktigare än betygen så småningom. Vi borde fundera över vika arbeten som kommer finnas där ute och hur man söker till dom. Jag läste att bara 2% av de som tillverkar ”appar” till iPhones och iPads har en ingenjörsexamen och att medelåldern är 22 år för detta yrke. Så är det idag i ett av de yrken som växer mest och där våra ungdomar ska ut och kämpa om en plats.

Vi måste också ändra vår syn på lärarnas roll, de ska inte vara den som står längst fram och predikar fakta utan de måste vara mer som coacher, hjälpa studenterna att nå sina mål. Lärarna måste tänka som artister, vilja göra bättre varje gång. En skådespelare sade en gång till mig; man måste göra det, och göra det ordentligt, med ansträngning, annars är det ingen idé.

*Marco Torres har erkänts lokalt och internationellt för hans prestationer i klassrummet, hans kreativa utbildningsuppbyggnad och för användning av teknik för att ge alla elever likvärdiga förutsättningar. Han har fått utmärkelser från den amerikanska regeringen, från flera ledarskapsorganisationer i utbildningssektorn, från företagsgrupper och från sina elever. Han är också en av producenterna bakom Mythbusters.

**Blooms Taxonomi

Benjamin Bloom, pedagogisk psykolog vid universitetet i Chicago konstruerade på 40-talet sim taxonomi (indelningssystem) för att kunna kategorisera olika nivåer av abstraktion i lärandet. För att hjälpa eleverna att utveckla sina förmågor att skaffa, behandla och utvärdera information.

MTU den 25 december 2010

Bosse lyssnar just nu på The Pogues feat. Kristy MacColl; Fairytale of New York

Tänk globalt med 3-1...

Tänk, en gymnasieskola med världen som klassrum och 3-1. Låter som en vision men är verklighet. Think Global School. Det finns ingen skola som liknar Think Global School -TGS, på hela planeten.

Eleverna kommer från nästan hela världen och konceptet erbjuder eleverna att studera i tre nya internationella städer varje år. De får uppleva nya kulturer, äta lokal mat och lyssna till och lära av de människor de möter under sin studietid. Vilken möjlighet för dessa barn (unga vuxna), jag är helt säker på att detta sätt ger framgångsrika elever som känner tillfredsställelse i skolan och i livet.
TGS är en skola där eleven blir medveten om det globala medborgarskapet, genom mötet med alla olika kulturer med allt vad det innebär skapas en förståelse för vikten av att vara kreativ och tränas i att bli innovatör.

Tänk vilken möjlighet att få lära av världen och lokalt. Utbildningen är uppbyggd runt matematik, vetenskap och litteratur och till sin hjälp har eleven tillgång till iPhone, iPad och MacBook Pro! Vilken utbildning. Vilka förutsättningar för framtiden dessa elever får!

Man har infört något som man kallar 3-1, tre ”devices” till varje elev. Kan vara något att fundera över för de skolor som fortfarande är tveksamma till att införa 1-1 (en elev - en dator). Eleverna på TGS är ständigt på språng så de behöver teknik som underlättar i studierna, inte som blir ett hinder eller sätter begränsningar. Eleverna är ju faktiskt moderna upptäcktsresande forskare snarare än turistande ungdomar på en studieresa till en gammal kyrka i Tyskland. Och om man ska vara effektiv i studierna behöver man känna sig trygg i sin situation. För att ge eleven bästa förutsättningar har de tillgång till den teknik vi idag anser bäst lämpad. Bland annat används iPhone´s med inbyggd kamera som ansluts till enheter som t.e.x. bärbara mikroskop för att samla data ute på ”fältet”. iPad´s förmåga att som en smidig bärbar dator glida lätt in i en skolväskan eller under armen gör att den är outstanding som verktyg för rörliga studenter. Med den kan eleven ansluta och komma åt data från där de befinner sig, nu, direkt, här!

Tänk vilken underbar skola, att ha förmånen att studera i 12 länder i 5 världsdelar. I Sverige är det YBC i Nacka som är värd för utbildningen, sedan bär det av till Sydney och Beijing under första studieåret med alla tre "devices"!!!

En och annan kritiker kan kanske höras säga att dessa verktyg (devices) är inget mer än en distraktion eller tidsfördriv för eleven men på TGS förefaller det inte det vara så. "Jag tycker att det mesta av tiden är de flesta studenter fokuserade på uppgiften”, konstaterar Dvora Geller, lärare. Hon noterade att när studenterna först fick sina iPad´s, iPhone´s och MacBook´s, tillbringade de en stor del av tiden åt att surfa på nätet och ladda ner apps. Men de fastnade snabbt i en rutin, och började bilda goda vanor kring användningen av tekniken. Eleverna använder sina iPad´s att läsa och ta till sig information när de är utanför skolan och för att hålla kontakten med hemlandet. Eleverna förstår att tekniken är användbar för både skolarbete och för underhållning, det roliga och det lärande kan ofta överlappa varandra. Disneyland som Richard Gerver brukar säga.

Bilden är från MTU förstås, "bara" en 1-1 skola!

Läs mer på TGS blogg: Technology in the classroom


MTU den 15 december 2010

Bosse lyssnar just nu på Toni Holgersson; jag smakade på döden en dag

The race..

Idag lär vi människor mer än nånsin, ändå hamnar vi långt ned i "kunskapsligan". Resultatet i PISA2009 visar att vi är på väg åt fel håll, Sverige har tappat 8 placeringar sedan 2006, nu är vi 21:a plats. Jag försökte ta upp det på ett rektorsmöte här om dagen i Linköping men tyvärr var det var inget som de var insatta i. Får det vara så?

Vi behöver engagerade skolledare som likt företagsledare vågar och kan dra upp svensk skola ur den mediokra placeringen i undersökningen. Men då måste ledarna först få det uppdraget! Att göra svenska ungdomar till de främsta i världen. Och tänk om skolledare med andra kompetenser än pedagogisk insikt skulle prioriteras för detta uppdrag, skulle det vara modellen? Vad vet jag, men något måste göras det är klart.

Hittade den här filmen på Fredrik Svenssons blogg fredrikbloggen som jag gärna delar med mig av. Som Fredrik konstaterar så är nog detta en debatt som kommer till oss också men först om några år.

MTU den 10 december 2010

Bosse lyssnar just nu på Vaya con Dios; Don´t Cry For Louie

Recept sökes...

På spaning efter den omdefinierad skolan, men vad är det? Hur kokar man ihop den? Idag har ungefär ett 80 tal personer sökt svaret på den frågan i Göteborg. Här sitter skolledare och framåt tänkande pedagoger som alla letar efter ett ”fix-kit” till den omdefinierade skolan, en kokbok med receptet på den perfekta soppan.

Men om man inte kan hitta den nya omdefinierade skolan eller vet hur den ser ut så får man helt enkelt skriva ett eget recept och ta reda på vilka ingredienserna är och i vilken mängd de ska ingå men också på vägen till den "moderna skolan", det nya omdefinierade skolan. När man provar nya recept får man inte vara rädd för att göra fel eller för att hamna i det okända, för det är inte lika farligt som att gå först på stigen genom djungeln, men visst finns det risker.

Om man letar efter svaret på denna fråga utan att ha en djupare förståelse för hur den omdefinierade skolan kan vara kommer man inte någon vart. Man måste först definiera vad den nya omdefinierade skolan är för just din skola, hur den ser ut för det finns ingen skola som är den andra lik. Det är en flora av individer som ingått i grupper som ingår i enheter som bildar en kultur, en skola. Det kan vi inte ändra på. Därför finns det ingen kokbok till detta arbete. Jag är övertygad om att den omdefinierde skolan är på gång överallt men att den ser olika ut vart man än tittar. Och det är bra att den ser olika ut, då vet vi att det finns en skola som passar för varje elev.

Men att man måste sluta leta efter ett ”fix-kit” ett facit eller ett enkelt sätt att förnya och lyfta skolan. För det finns inget sådant, vi måste inse att att arbetet ligger hos oss i skolan, på läraren, på skolledaren, på vaktmästaren, på elevvårdsteamet och i matsalen.

Men varför ska vi göra det om det inte finns något enkelt facit att titta i, det kostar säkert också mycket pengar. Och vem ska betala för det?

Alla arbetsplatser blir förr eller senare föremål för en ”moderniseringsmodell”. Toyota Way, lean production, eller Just in Time har funnits i flera årtionden i den privata sektorn, så varför tror vi att det är något nytt som är på gång? Något mystiskt?

Vi måste i Sverige föra in Toyota modellen i skolan; en Apple modell kanske eller är det en Lean education the Rektorsakademien way?

Vad vi än väljer att kalla den så måste den in i skolan, det måste ske. Vi måste skriva våra egna kokböcker, hitta egna recept på soppan som ju ska smaka likadant i hela landet.

Och här går det inte lika bra med selleri...

St Jörgen Park Resort den 3 december 2010

Bosse lyssnar just nu på Neil Young; Harvest

Nyheter från Skolverket...

När jag läste Skolverkets senaste nyhetsbrev här om dagen blev jag glatt överraskad, temat var It i skolan.

Skolverket konstaterar att detta är ett framtidsområde.

"Digital kompetens är en av de kompetenser som bland annat EU pekat ut som viktig för alla medborgare. Studier av ungdomars vanor visar att många skaffar sig gedigna kunskaper och färdigheter inom många områden. Det handlar bland annat om sociala kompetenser och språklig uttrycksförmåga"

Kan man bland annat läsa i reportaget; It viktig i framtidens skola

Här borde finnas en Gilla knapp!!

Det gläder mig att även Skolverket har en positiv syn på det vi som arbetar inom skolan redan vet. Hur utbildar man för framtiden utan It? Tomas Kroksmark, professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping har nyligen startat ett forskningsprojekt på en 1:1 skola. Han säger att:

"Forskningsprojektet visar att läraren upptäcker att undervisningen kan göras betydligt mer autentisk och engagerande med teknikens hjälp"

Läs reportaget om It i skolan här.

Läs reportaget om forskning i 1:1 skola här.

MTU den 25 november 2010

Bosse kan inte sluta lyssna på The Jolly Boys!

Nu är det valtider igen...

Som skolledare får jag så här års många frågor som rör just det här med gymnasievalet, och jag förstår att det är förvirrande. Jag vill inte påstå att det är en djungel men det är mycket information att ta hänsyn till, Gy2011 till exempel.

Just nu är det många som är vilsna och söker svar på frågor. Det är valtider, för om man arbetar i skolan blir man varse att det är inte bara är var fjärde år som det är val i Sverige. Det är varje år, skolval, både till grundskolan och till gymnasiet. Även om många tillämpar närhetsprincipen vad gäller grundskolevalet så har vårdnadshavare möjlighet att placera barnet i annan skola om det finns plats. Och valfrihet är bra.

Valtider, oavsett vilket val det rör sig om så brukar medföra guldtider för reklamindustrin, copywriter och tryckerier har bråda dagar med att producera broschyrer, kurslistor och öppethus flyers. Och det är bra att dom har jobb, det tycker jag men det jag har en åsikt om är hur lurade barn och vårdnadshavare kan bli. Det ingen tänker på är att dessa trycksaker är producerade av professionella reklammänniskor, att det är sällan skolans egna ord i broschyren och ibland är inte ens bilderna från skolan i fråga.

Det är klart att vi måste upplysa om våra olika utbildningar och därmed också ges tillfälle att marknadsföra oss men kanske borde det vara lite mindre ”säljande” och mer upplysning i det som sägs och delas ut på mässor och öppna hus. Visst kan det vara skillnad på marknadsföring och reklam, men vart hamnar broschyrerna någonstans egentligen, marknadsföring eller reklam?

Hur talar man om för omvärlden vad den egna skolan står för, vad har man för värderingar och hur arbetar man rent pedagogiskt? Det är många faktorer som gör just den egna skolan unik, det kan nog alla skolor skriva under på men hur sprider man den? Och framför allt, vem är det som målar upp bilden av den skola just ni är intresserad av? Vem gör så att väljarna förstår vilken skola det är de är ute efter? Jo, precis som i valet till riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige är det proffsen, de som gör bilbroschyrer, IKEA katalogen och K-Rauta bladen. Jag säger inte att det är fel men det är viktigt att känna till att det är så.

Bäst bild av hur en skola är får man enligt framtidsforskaren Troed Troedsson om man sätter sig utanför skolan för att se vad man kan observera utifrån. Vad händer där inne, på insidan? Han säger att om alla kommer på morgonen klockan åtta och går vid tre så är det inte något revolutionerande som händer där inne men om det kommer och går elever hela tiden ända fram till sent på kvällen händer det något revolutionerande där inne, en intressant skola enligt Troed. Ett tips till föräldrar/vårdnadshavare i valtider kanske.

Skolans hemsida är också bra att spana på, hur ser den ut, trist och svårbegriplig eller modern och ny, kan det vara skolan själv som skrivit texten eller känns den säljande och allmän, vem har gjort den?

Ett svårt område att kommunicera utanför skolan är den kvalité som undervisningen håller/ger. Det är klart att den avspeglas säkert i någon enkät men vad ger en enkätundersökning egentligen? Vad mäts? Enligt David Wyon, Professor Technical University of Denmark, kan man inte ge en enkät till elever på årskurs 7-9 och gymnasiet. Av den anledningen att de tar reda på vad för resultat man undersöker och sedan försöker de sabotera det. Och det är min upplevelse också att så kan vara fallet, en enkät ger inte ett resultat som är tillförlitligt, även om den kanske fungerar på just en skola så tror inte jag att resultaten på de olika skolorna kan jämföras med varandra hur som helst. Hur får man då reda på skolans kvalité? Jag tror att man ska försöka tänka mer på en helhet, så det hänger ihop. Och med just det måste nog många skolor ta hjälp tror jag, för det är inte så enkelt att inifrån organisationen göra det begripligt för någon på utsidan. och då blir det ju någon annan som skrivit texten, tagit bilderna och fixat layouten. Så tillbaks igen, hur vet man att det är en sanningsenlig bild vi får? Det lämnar jag till betraktaren att bedömda.

På min skola (MTU) arbetar vi helt själva med detta, trots vad jag skrivit ovan så vill vi försöka att kommunicera vad vår skola står för och hur den upplevs från insidan helt själva. Vi gör som alla andra skolor säger att dom gör; utgår från att eleven vet bäst. Vår broschyr till exempel är gjord av två årskurs ett elever. Hemsidan har eleverna påverkat på flera sätt och under mässor och öppet hus så är det elever som pratar. Jag vill påstå att det är bara eleverna som på ett uppriktigt sätt kan säga hur det är på skolan ur ett elevperspektiv.

När jag var på konferensen Framtidens lärande tidigare i år mins jag att eleverna från någon gymnasieskola uttryckte att ”det här pratade vi om förra året, varför har inget hänt?” Det är just det jag menar, eleverna vet bäst hur det är i skolan! Varför har inget hänt, är ett exempel på det, eleven i centrum, ok, men hur menar de då?

Hur vet man att ens barn väljer en bra skola då?

Ja, sitt utanför skolan ett dygn eller fråga elever på skolan, kanske. Men det jag vill säga är att man bör tänka på att det är inte alla skolor som varken gjort hemsidan eller broschyren.

Det är lika svårt val som det är viktigt, att ge sitt barn en utbildning som utmanar och ger djup relevant kunskap.

MTU den 23 november 2010

Bosse lyssnar just nu på Bruce Springsteen; The Promise

Amerikansksvensk...

Kan det heta så? Finns det en motsats till Svenskamerikan egentligen?

Nå ja, jag läser på Fredrik Svenssons blog fredrikbloggen.se att Rektorsakademien nu drar igång en svensk version av den amerikanska Partnership for 21st Century Skills som lämpligt nog heter Framtidskompetenser. Verkar mycket lovande tycker jag och eftersom den kommer från personerna bakom just Rektorsakademien så kommer det säkert att bli mycket bra. Vi behöver en rörelse i Sverige som på allvar lyfter dessa frågor.

Partnership for 21st Century Skills är en organisation som förespråkar att eleverna ska ha en beredskap för det 21:a århundradet. Medan USA fortsätter att konkurrera i en global ekonomi som kräver långt mer än bara innovation, tillhandahåller organisationen och dess medlemmar verktyg och resurser för att hjälpa det amerikanska utbildningssystemet i uppdraget att hålla USA i topp. En inte helt enkel men briljant idé.

Nu kanske vi får något liknande i Sverige.

På Framtidskompetensers hemsida skriver man:

”Framtidskompetenser syftar till att identifiera vilka framtidens kompetenser är och ur det skapa processer som gör att vi kan utveckla och säkerställa att skolor och arbetsliv (konkreta arbetsplatser) odlar och ”när” de kompetenser vi behöver i det globala och komplexa samhället.”

Låter lovande tycker jag. Ska bli spännande att se vilka framtidskompetenser man hittar. Det var också på tiden kan jag tänka och hoppas att det tar fart så vi får en bredare förståelse för att det är dags att tänka om och tänka om och tänka om och...

Det får aldrig ta slut, vi måste hela tiden prata om och ifrågasätta de kompetenser som gruppen kommer fram till för att vara säkra på att vi hittar rätt.

Ett mycket bra initiativ av Rektorsakademien.

Läs mer om Framtidskompetenser här.

Läs också på Fredrik Svenssons blog här.

MTU den 16 november 2010

Bosse lyssnar just nu på Ron Trent Remixes; Honey RM

Vetenskap och forskning om inomhusmiljön...

Jag blev inbjudet att lyssna på vad David Wyon, DTU,Technical University of Denmark har kommit fram till i en av hans senaste forskningsprojekt; Indoor environmental effects on the performance of school work by children av Swegon air academy.

Ett tillfälle för oss inom skolan att få reda på hur luftens kvalité påverkar lärandet i klassrummet. Tyvärr var det bara jag och MTU som var representerat av skolorna i länet vid detta tillfälle, synd för det var mycket nyttigt och gav mig många tankar om hur vi kan förbättra situationen i vår skola, då tänker jag på inomhusmiljöns påverkan på lärandet.

Enligt David Wyon är det först temperaturen som påverkar oss, sedan luftens kvalité följt av buller och sist är det belysningen. Att ljud är störande vet vi mycket väl, det räcker med 55dB A för att det ska vara störande i skolan. Det betyder att vi längtar efter iPaden så vi slipper det störande tangentbordsljuden under seminarierna, om ni förstår vad jag menar. Nå väl, det var en liten parentes.

Jag blev lite förvånad att det inte var fler från skolan som var intresserade av detta. Vi vet att skolan är ekonomiskt ansträngd och letar efter möjligheter att spara på utgifterna men vi vet också att skolan inte når målen, fler och fler lämnar skolsystemet utan godkända kunskaper och därmed utan ett fullständigt avgångsbetyg. Efter Davids presentation av sina resultat diskuterade jag lite runt kostnader för AC installation med honom och han menade att det mycket väl kan ge mätbara resultat av en investering i luftens temperatur. Vi borde också mäta luftens kvalité lite oftare för enligt David är det de ”svaga” (och med det menar jag de som får kämpa lite mer för att nå målen) som drabbas först. Vad gör vi med den här informationen i skolan? Ett område som måste hamna i min To Do List.

Det är säker så att det är många faktorer som samverkar och gör det lite svårare för de som redan har svårigheter och som kämpar med motivationen här i skolan. Helt klart är att vi måste se över vår ventilationssituation speciellt nu när det är så många fler datorer som alstrar värme och andra partiklar i vår arbetsmiljö.

Vi får ta ett djupt andetag och arbeta mot en bättre inomhusmiljö för alla som arbetar i MTU-huset. Hoppas också det är fler ute i landet som kavlar upp ärmarna och kämpar mot en bättre miljö i skolan.

Här är David Wyons rapport.

MTU den 15 november 2010

Bosse lyssnar just nu på The Jolly Boys; The Passenger