Vad vi kan...

Den digitala revolutionen har nått fram till skolan. Om man inte tar hänsyn till miniräknarens intåg så har skolan varit förskonad från större tekniska inovationer. Det mest dramatiska som hänt är nog att kopiatorn blivit så komplicerad att bara några lärare i varje lärarlag kan fixa till trasslet när maskinen piper och inget papper kommer ut.

Det är illa ställt med den tekniska kunskapen och förståelsen för den tekniska utvecklingen inom skolan idag, skulle jag vilja påstå. Hur har det blivit så? Det är klart att vi som arbetar i skolan inte, generellt sett, är teknikfreak det kan jag hålla med om. Inom andra yrken förekommer det att man måste lära sig nya saker, använda ny teknik eller ny mjukvara, men inte i skolan. Historielektionen är samma nu som när jag gick i skolan på 70-talet. Okej det har tillkommit ett antal viktiga historiska händelser men annars har inte mycket hänt.

Till nu, det formligen väller in enkla smidiga ”quick fix” i nästan alla ämnen, smartboards, läsplattor och avancerade handenheter, men är det räddningen för Sverige och kunskapssamhället?

Jag inte övertygad, jag tror att man börjat i fel ände. Att ösa ny teknik och smarta lösningar över några som inte känner eller förstår att de behöver någon teknisk utrustning blir som att hälla vatten på en gås. Eller som när bilen kom till byn, det är bara ett fåtal som förstår vad det handlar om, de flesta tycker att häst och vagn är fullt tillräckligt. Nu är det väldigt få, om ens någon, som tycker att det går bra att sitta och stirra in i hästens bak när man ska ner till byn och handla. Okej, det tog tid innan alla hade bil, dels för att kostnaden var hög men också för att det var teknik som man inte förstod. Det fick bli moped istället, lite lagom sådär mitt i mellan bil och häst.

Precis som i skolan, kommun efter kommun köper in smartboards bara för att göra något, den är inte så komplicerad häller, den är lagom. Den kan till och med den mest teknikfientlige läraren förstå och känna sig trygg med. Men är det den lösningen vi tror på egentligen?

Jag tror att man måste skapa en förståelse och en insikt i hur tekniken förändrat samhället innan man kastar in mängder med prylar som enligt försäljaren är just det perfekta verktyget för skolan. Jag besökte BETT nu i början på året och där roade jag mig med att lyssna på försäljare, inhyrda lärare och andra experter som på alla sätt försökte övertyga mig om deras produkts förträfflighet och hur mycket mer eleven lär sig med den. Nej, jag tror inte på att göra så, vi måste först övertyga läraren om att ta hjälp i den nya tekniken, i första hand. I andra hand kommer vi som fattar beslut, för det hjälper inte man som rektor bestämmer att skolan ska använda digitala hjälpmedel om inte användaren förstår varför.

Det jag vill föreslå är obligatorisk fortbildning för alla som arbetar i skolan. Hur kan vi acceptera att man inte har som krav i skolan att personalen måste uppdatera sina kunskaper regelbundet? Jag är övertygad om att det är därför skolan är så hopplöst efter i teknikutvecklingen, det finns inget reellt system för att skapa en modern, uppdaterad skola i landet idag. All förändring som sker idag kommer tillstånd tack vare påtryckningar av olika sammanslutningar av entusiaster, några företag samt enskilda personers övertygelse.
Det är dags för ett nytt kunskapslyft, denna gång för oss inom skolan. Det ständiga lärandet vi pratar om, hur är det med det egentligen? Det är klart att skolan kommer att förändras men det kommer att ta mycket längre tid än vad det behöver om vi inte angriper problemet från rätt håll. Precis som att alla idag har bil (även om många har hobby häst idag) så var det inte förrän på 60-talet som det blev så. Det tog ungefär 40 år innan den tekniken blev hos var man. För att vinna tid behöver vi utbilda och skapa förståelse för betydelsen av den nya tekniken i skolan.

Som man i skolan brukar säga, med kunskap kommer man långt, och det är sant men verklig kunskap får man först när man har en förståelse, heller hur?

Det är tur för oss i skolan att Apple och Tänk Om påbörjat denna utbildningsinsats, all heder till er. Ert nästa uppdrag borde kanske bli att föra debatten utanför de redan frälsta, att få den på var mans läppar. Mer positivt, som alla hjärtans dag eller tulpanens dag. Kanske dags för skoldagen? En landsomfattande dag med upplysning för de inom och utom skolan, vi har ju barnens dag, våffeldagen, Gustav Adolfsdagen och farsdag, så varför inte?

MTU den 8 februari 2011

Bosse lyssnar just nu på A Camp; stronger than Jesus